Emilia Huttunen och hennes man Topias träffades år 2010, när Emilia var 17 och Topias 20. När de hade sällskapat i ett år, blev Emilia gravid i misstag trots att hon använde p-piller.
Graviditeten kom som en chock eftersom Emilia bara var 18 år gammal. Hon var rädd för att graviditeten skulle förstöra hennes framtid så att hon aldrig skulle få börja studera. Före graviditeten hade hon tänkt att barn inte var hennes grej eftersom hon ville fokusera på karriären.
När Emilia såg fostret i ultraljudsundersökningen, visste hon att hon trots allt ville behålla barnet. Babyn förändrade ändå förhållandet.
”Vi var så unga när vi började sällskapa att livet handlade om att gå på fest och tillbringa veckosluten på barer. Plötsligt fick vi en baby och efter den första nervositeten hamnade vi direkt in i en regelbunden familjevardag”, säger Emilia.
”Ofta grälade vi om någon liten sak. När vi hela tiden bråkade lite om allting, blev det väldigt tungt. Vår vardag kändes inte längre trevlig och fungerade inte.”
De första åren som familj var tuffa för det unga paret. Babyvardagen var utmattande och tröttheten gjorde dem båda irriterade. De bråkade ständigt om småsaker. Grälet kunde till exempel gälla vem som skulle byta blöja, eller vilken väg de skulle köra.
”Ofta grälade vi om någon liten sak. När vi hela tiden bråkade lite om allting, blev det väldigt tungt. Vår vardag kändes inte längre trevlig och fungerade inte.”
”Jag undrade om det alls var någon idé att fortsätta” – Hjälp av parförhållandeterapi
År 2013 var Emilia utled på hela situationen.
”Jag undrade om det alls var någon idé att fortsätta.”
En separation kändes ändå inte som en bra lösning. Därför började Emilia söka efter lösningar på nätet och kom på att parförhållandeterapi skulle kunna hjälpa.
Ett par i kris kan få hjälp av den parterapi som församlingar, organisationer eller privata terapeuter erbjuder, eller parpsykoterapi, som ges av en psykoterapeut. Parpsykoterapin kan också vara rehabiliterande psykoterapi, för vilken man kan få ersättning från FPA.
För Emilia stod det genast klart att en barnfamilj med små inkomster inte hade råd att betala för privat parförhållandeterapi eller parpsykoterapi. Därför ringde hon familjerådgivningen och bad om hjälp. Hon fick rådet att ringa den lokala kyrkliga samfälligheten.
”De erbjöd gratis parförhållandeterapi och vi fick snabbt en tid till terapeutens mottagning.”
Läs också: Sasa gick tre år i rehabiliterande psykoterapi som ersätts av FPA – ”Knutarna gick upp”
Att rädda förhållandet var viktigt för båda
Emilia och Topias började gå i parterapi en gång i veckan. Båda ville gärna delta i terapi, eftersom det var viktigt för dem att rädda sitt förhållande.
”Topias var genast beredd att gå i terapi när jag föreslog det. Det var för mig ett tecken på att vi båda ville försöka. Det skulle ha varit oroväckande om jag varit tvungen att övertala honom.”
I början var det nervöst att gå till parterapin. Det kändes obekvämt att diskutera problem i parförhållandet med en främmande person. Av paret var Emilia den som pratade mer och hon undrade om Topias alls skulle säga något.
Hennes oro visade sig vara obefogad. Terapirummet var ett avslappnat ställe som liknade en bostad. Terapeuten var en man och båda tyckte att det var lätt att diskutera med honom.
”Själv kan jag prata med vem som helst. Men jag tror att det ändå var lättare för min man då han fick prata med en annan man.”
Att tala om problemen ledde tidigare alltid till ett gräl, och därför undvek de att diskutera.
Trots att det först kändes konstigt att prata med terapeuten, vande de sig snabbt. Diskussionen kom igång naturligt när man först pratade om bakgrunden till förhållandet, hur paret hade träffats och hur förhållandet hade utvecklats.
Småningom kom man sedan fram till de stora utmaningarna, men de behövde inte själva klä dem i ord, utan de kom upp naturligt i samtalet.
”När vi sedan gick regelbundet i parterapi, var det inte längre obekvämt att prata. Plötsligt blev saker som vi aldrig talat om förut alldeles normala. Jag började tänka att det var helt självklart att prata om dem.”
Före terapin hade Emilia svårt för att tala om många saker, eftersom ingendera av dem riktigt kunde klä sina tankar i ord. Att tala om problemen ledde tidigare alltid till ett gräl, och därför undvek de att diskutera.
Paret började snabbt känna att terapin verkligen hjälpte och båda gick gärna till mottagningen.
Parterapin lärde dem att prata och gräla konstruktivt
Den största insikten Emilia och Topias fick i parterapin var att lära sig att gräla. Före terapin kunde de sura och vägra prata med varandra i långa tider, eller hålla fast vid sin egen ståndpunkt och skylla grälet på den andra.
”I terapin lärde vi oss att gräla konstruktivt, att också ta hänsyn till den andras synpunkter och förklara hur vi tänker.”
Emilia började också förstå Topias bättre. Tidigare gjorde hon antaganden om vad han tänkte och varför han tyckte som han gjorde. I terapin insåg hon att bakgrunden till mannens tankar kunde vara en helt annan än vad hon först trodde.
”Jag lärde mig förstå att även om Topias är tyst eller inte svarar, så betyder det inte att han inte är intresserad. Han är bara tystare till sin natur.”
Efter några år bad Emilia och Topias sin terapeut att viga dem.
”Det var en speciell känsla att bli vigd av en person som hjälpt oss genom de svåraste tiderna.”
Topias å sin sida förstod att Emilias känslor varierade på grund av hormoner i olika skeden av menscykeln. Om Emilia har PMS, är det lätt för henne att bli arg och gråta. Efter fem minuter är ändå ilskan som bortblåst.
”De positiva känslorna förstärks när man känner att den andra lyssnar och är intresserad.”
”Min man har lärt sig att han i sådana fall inte behöver bry sig om mitt dåliga humör. Nuförtiden får han mig ofta att skratta så att jag glömmer varför jag var arg. Det blir ett skämt.”
Paret har idag hittat metoder för att få slut på grälen. Om en av dem håller på att bli arg över en småsak, löser sig situationen ofta genom spex och skoj.
I parterapin lärde sig båda att lyssna till den andra. Det har gjort förhållandet gott.
”De positiva känslorna förstärks när man känner att den andra lyssnar och är intresserad.”
Terapin hjälpte paret att sluta gräla, och nu uppstår det inte längre bråk om småsaker. Däremot talar de mer än förut om allt som har med livet att göra: positiva saker, framtidsplaner och de egna drömmarna.
Terapeuten blev vigselpräst – ”Det känns galet att vi en gång funderade på att separera”
Emilia och Topias gick i terapi i några månader. Sen kände de att terapin inte längre behövdes, eftersom de hade löst sina problem. Terapeuten var av samma åsikt.
År 2018 gifte sig paret, och Topias bad terapeuten att viga dem.
”Det var en speciell känsla att bli vigd av en person som hjälpt oss genom de svåraste tiderna och som vi båda tyckte om.”
Istället för ett barn har de idag tre barn som är nio, sju och ett år gamla. Emilia är gravid, så snart får de välkomna en ny baby.
Utan terapi skulle vi knappast vara tillsammans längre.”
Efter terapin har paret köpt en ny bostad, skaffat hund och rest omkring. Nu sparar de för att kunna köpa ett eget hus.
”Nu vågar vi förverkliga de saker som vi önskar oss i livet. Vi behöver inte längre fundera på om förhållandet håller.”
De har varit tillsammans i 11 år och tänker fortsätta så resten av livet.
”I efterhand känns det galet att vi en gång funderade på att separera. Utan terapi skulle vi knappast vara tillsammans längre.”
Tre bilder längs vägen
1. Födseln 2011 
2. Bröllopet 2018 
3. Födseln 2019
1. ”Min pappa tog den här bilden när mina föräldrar kom till sjukhuset för första gången för att se vårt första barn och sitt först barnbarn. Vi var otroligt lyckliga men samtidigt väldigt omtumlade nya föräldrar. Då hade vårt parförhållande för första gången övergått i ett nytt skede, när vi tillsammans klarade av den svåra förlossningen och förstod att vi nu hade någonting gemensamt i livet, som alltid kommer att vara en prioritet för oss båda.”
2. ”Bröllopsdagen var den lyckligaste dagen i våra liv. Vi satsade mycket tid, arbete och pengar på den, och den var värd det. Efter bröllopsdagen förändrades vårt förhållande igen, eftersom äktenskapet väckte så mycket känslor och en ny slags tillit och kärlek, då vi inför alla våra närmaste officiellt hade förbundit oss till att alltid vara tillsammans.”
3. ”Den här bilden är från minstingens födsel, som var en otrolig upplevelse. Vi försökte bli gravida i 3,5 år och till slut lyckades vi med hjälp av behandlingar. Babyn var önskad och länge efterlängtad. Förlossningen gick bättre än vi hade förväntat oss och ett nytt livsskede inleddes igen, den här gången som en fem personers familj. Förlossningen i sig själv var annorlunda också av den orsaken att vi nu var äldre och redan ett etablerat par. Topias kunde stötta mig på ett helt annat sätt än i den första förlossningen.” Bild: Sonja Siikanen
Vem kan få FPA-ersättning för parpsykoterapi?
- Du kan få FPA-ersättning för parpsykoterapi enligt samma villkor som för övrig rehabiliterande psykoterapi.
- Du kan få ersättning om du lider av en diagnostiserad psykisk störning som hotar din arbets- eller studieförmåga. Efter diagnosen ska du få lämplig behandling i minst tre månader. Om denna behandling hjälper, ersätts inte parpsykoterapin.
- Om du efter tre månaders behandling enligt bedömning av en psykiater fortfarande är i behov av rehabiliterande psykoterapi, kan du ansöka om sådan hos FPA. Till ansökan bifogas ett utlåtande av den behandlande psykiatern.
- I utlåtandet motiverar psykiatern varför just parpsykoterapi skulle vara den form av rehabiliterande psykoterapi som bäst stöder personens studie- eller arbetsförmåga – hur den psykiska störningen belastar parförhållandet och hur den återspeglas i studie- eller arbetsförmågan.
- I ansökan ska du också uppge hos vilken psykoterapeut du ämnar gå i terapi. Terapeuten ska ha behörighet för parpsykoterapi i FPA:s register över serviceproducenter för rehabilitering.
- Under år 2020 beviljades 354 personer parpsykoterapi. Under samma år fick 56 677 rehabiliterande psykoterapi.
Som expert planerare Eija Lehtinen, FPA:s kompetenscenter för arbets- och funktionsförmåga.
Läs mer på FPA:s webbplats
Text Anna Kauhala
Bilder Vesa Tyni
Bilder ur hemalbumet Emilia Huttunen och Sonja Siikanen
Videor Vesa Tyni